publicerad: 2021  
bjällra bjällran bjällror
bjällr·an
substantiv
bjäll`ra
● ett klingande instrument som består av ett slutet metall­hölje kring en kula eller av en liten klocka eller pingla med kläpp och an­vänds bl.a. på sel­don och vissa dräkter
JFR 1klocka 1, 1skälla
bjällerkrans
belagt sedan 1526; jfr fornsvenska biälla; trol. ombildn. via sv. dial. bjällra 'prata i otid; skvallra'; jfr tyska bellen 'skälla'