SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 bläng blängen äv. blänget, plural blängar äv. bläng bläng·en substantiv ● det att blänga bläng (på någon/något) bläng (på någon) bläng (på något) ○ mindre brukligt ihållande, ovänlig blick belagt sedan 1876; till blänga SO Alfabetisk lista bländskydd subst. bländskydd (blända) bländverk subst. bländvit adj. bländvit (vit) bläng subst. blänga verb blänk subst. blänka verb blänkare subst. blänke subst. Till alla ordböcker
