publicerad: 2021
bocka
bockade bockat
verb
[båk`a] 
1
böja huvudet framåt och nedåt som tecken på hälsning eller aktning ofta om pojke
någon bockar (för någon)
de anhöriga lade ner rosor, och bugade, bockade eller neg framför kistan
○
äv. bildligt
visa underdånighet
bocka för överheten
buga och bocka
se
buga
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska bokka; trol. besläktat med
buga
2
ofta med partikelntill
böja (plåt, stång eller dylikt) till bestående, krökt form
någon bockar (till) något
bocka till ett kopparrör; de grova fartygsplåtarna bockas i särskilda maskiner
belagt sedan 1839
bockabockande
