publicerad: 2021  
1bok boken böcker
substantiv
1 längre skrift vanligen i häftad el. in­bunden form; med ton­vikt på (det vanligen enhetliga) inne­hållet
en bok (om någon/något/att+verb/sats)
en bok (om någon)
en bok (om något)
en bok (om sats)
en bok (om att+verb)
skriva en bok; läsa en bok; boken kommer ut i november; de kan inte hitta något förlag som vill ge ut boken; boken är intressant men svår­läst; en bok om ensamhet och kontaktlöshet
äv. om större av­delning i skrift, sär­skilt i Bibeln
Jobs bok
ofta med sär­skilt ton­vikt på inne­hållet så­som förtroende­ingivande, bildande etc.
rätta sig efter bokens regler; enligt boken gör man så här
ibland med bi­betydelse av något allt­för teoretiskt
bokkunskaper; boklärd
dammiga böcker lär oss ingen­ting om livet; det där har du bara läst om i böcker
äv. om skrift i elektronisk form
klok som en bok se klok
livets bok (tänkt) bok där människornas gärningar finns beskrivnamålningen ska före­ställa döden som läser livets bok
tala som en bok se tala
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska bok; gemensamt germanskt ord, identiskt med 2bok; ev. med urspr. bet. 'tavla av bokträ med runor på'
2 (större) samling hophäftade blad med om­slag med el. utan text el. annan skrift; med ton­vikt på det konkreta före­målet
en in­bunden bok; en häftad bok; binda böcker; slå upp boken på sidan 15; slå igen boken
sär­skilt för systematisk förteckning av olika slags upp­gifter
anteckningsbok; bankbok; dagbok; sjömansbok; tentamensbok
spec. för förteckning av ekonomiska över­föringar (ibland mer el. mindre bildligt) i vissa ut­tryck el. sammansättn.
föra bok
vara som en öppen bok se vara
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 ålderdomligt an­tal av tjugo­fem stycken pappersark
tjugo böcker ut­gör ett ris
äv. om förpackningar av mot­svarande om­fång av liknande varor
en bok blad­guld
belagt sedan 1597
Där hänger på bok­låds­fönstret
en tunn­klädd liten bok.
Det är ett ur­taget hjärta
som dinglar där på sin krok. August Strindberg, Vid avenue de Neuilly (i Sömngångarnätter på vakna dagar, 1884)
2bok boken bokar
bok·en
substantiv
ett högväxande träd med slät, grå bark och ovala, glatta blad typiskt bl.a. för Skåne och Dan­mark
bokollon; bokskog; blodbok; hängbok
äv. om det hårda, röd­aktiga virket
JFR rödbok
skär­brädor görs bäst av bok
äv. om liknande (odlade) träd vanligen i sammansättn.
boksläktet; avenbok
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska bok; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. fa´gus 'bok(träd)', ev. bildat till grek. phagei´n 'äta'
Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. Vilhelm Ekelund, Då voro bokarna ljusa (i Melodier i skymning, 1902)