publicerad: 2021  
bov boven bovar
bov·en
substantiv
● ibland något skämtsamt brottslig person särsk. om någon som begått lindrigare brott
JFR förbrytare, skurk
teaterbov
jaga bovar; bovar och banditer; han får all­tid spela bov i sina filmer
○ äv. försvagat; ibland äv. om icke-levande före­teelser var­dagligt
energibov; klimatbov; miljöbov
nu har den boven förstört tvätt­maskinen igen!
boven i dramat den eller det som vållat de aktuella problemenmånga drabbas av brand i december månad, och det är ofta levande ljus som är boven i dramat
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska bove; av lågtyska bove med samma betydelse, urspr. trol. 'gosse' (jfr tyska Bube 'pojke')