publicerad: 2021  
1krasch kraschen el. kraschet
krasch·en
substantiv
kraftigt, en­staka, samman­satt ljud som när något hårt slås sönder i många bitar
brickan föll i golvet med en krasch
belagt sedan 1885; av tyska Krach med samma betydelse; ljud­härmande
2krasch kraschen krascher
krasch·en
substantiv
våldsam samman­stötning vanligen med ett el. flera for­don in­blandade
kraschlandning; bilkrasch; flygkrasch
bilen fattade eld vid kraschen
spec. data­teknik vanligen i sammansättn.
datorkrasch; hårddiskkrasch; serverkrasch
äv. bildligt (ekonomiskt) samman­brott
bankkrasch
en krasch i byggbranschen
belagt sedan 1849 (om ekonomiskt sammanbrott)