publicerad: 2021  
djur djuret, plural djur, bestämd plural djuren
djur·et
substantiv
● typ av varelse som (normalt) har förmåga att förflytta sig och fritt söka sin föda m.m.; särsk. om arter med sinnes­organ och rörelseorgan som kan liknas vid människans
JFR växt 1
djurart; djurisk; djurskötare; däggdjur; flockdjur; husdjur; pälsdjur; skadedjur
fyr­benta djur; vilda och tama djur; kött­ätande djur; växt­ätande djur; djur i bur; djuren på gården; ett djur med mjuk, len päls; hon gillar djur men är rädd för små­kryp; en zoologisk träd­gård som visar djur i natur
○ ibland med stark ton­vikt på olikheter i förhållande till människan
ett oskäligt djur
○ i vetenskapliga samman­hang äv. om människan och om de flesta lägre organismer som har viss rörelse­förmåga men saknar förmåga att liv­nära sig på organiskt material
de högre djuren inklusive människan; det dröjde innan man in­såg att de fast­sittande havs­organismerna var djur och inte växter
○ äv. om lek­sak eller dylikt i form av något djur
gosedjur; kramdjur
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för primitivt mänskligt beteende mest ned­sättande
efter fem års krig var soldaterna djur
djurens konung se konung
slita som ett djur se slita
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska diur '(vilt) djur'; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. ur en indoeur. ord­rot med bet. 'andas'