publicerad: 2021  
efterfölja efterföljde efterföljt, presens efterföljer
verb
ef`terfölja
● ofta lös förbindelse, se följa röra sig bak­om framför­varande på konstant av­stånd
efterföljare
någon efterföljer någon/något
någon efterföljer någon
någon efterföljer något
enligt polisen gick man efter de regler som finns för att efter­följa miss­tänkt for­don
○ äv. bildligt formellt el. hög­tidligt sällan lös förbindelse rätta sig efter någon före­bild el. före­skrift
JFR lyda 1
lagen måste efter­följas; efter­följa ledarens upp­maning
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska äptirfylghia
efterföljaefterföljande