publicerad: 2021  
egen eget egna
egn·are
adjektiv
e`gen
1 som någon själv eller ensam äger eller förfogar över
egen in­gång; ett eget rum; hon har ett eget hus på landet; det är hans egen bil; han har köpt sin första egna bil; de betalade semester­resan med egna sparade pengar
○ äv. om någon som man är släkt med el. står nära (ofta emfatiskt)
ha egna barn; ett stort grattis till alla mödrar, och ett speciellt grattis till min egna lilla mamma på mors dag!
○ äv. om handling eller dylikt som någon personligen ut­för el. del­tar i, ofta med ton­vikt på själv­ständighet, oberoende och frihet; ofta mer el. mindre bildligt
egenhändig; egensinnig
bli rik genom eget arbete; jag vet av egen erfarenhet, att ...; hon såg olyckan med egna ögon; han ringde på eget initiativ; välja efter eget huvud; hon vill gärna gå sina egna vägar
○ äv. med ytterligare ton­vikt på in­riktning på det egna jaget
egenkär; egennytta
tala i egen sak; för egen del vill jag inte delta i arrangemanget; han agerar bara i eget intresse; du får göra det på eget an­svar
○ ibland substantiverat
hon är mån om sitt eget
egen före­tagare se företagare
för sin egen skull se skull
gå sin egen väg se väg
på egen hand se hand
på egen risk se risk
på eget bevåg se bevåg
starta/öppna eget starta eget före­taghan slutade på bygg­firman och startade eget
stå på egna ben se ben
stå på egna fötter se fot
ur egen fata­bur se fatabur
vara sin egen äga ett före­tagdet bästa med att vara sin egen är att man själv kan bestämma över sin tid ○ äv.vara själv­ständighan har tagit in­tryck från olika håll men är helt sin egen och har en unik berättar­stil
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska eghin; gemensamt germanskt ord; urspr. perfekt particip av 1äga!!
2 som förknippas med viss bestämd före­teelse och bara med den
JFR speciell, specifik, särskild 1, unik
egennamn; egenvärde
varje stad har sin egen styrelse; varje sär­skilt yrke har sitt eget språk
○ äv. som ut­gör något för sig själv
egenart
ön ut­gör en egen kommun; ämnet blev före­mål för en egen doktors­avhandling
i egen hög person se person
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
3 ut­märkande
JFR egenartad, karakteristisk, originell, säregen
egen (för någon/något)
egen (för någon)
egen (för något)
ångest är något hos människan eget; en viss känslighet är henne egen
○ äv. med negativ värdering egendomlig, underlig
gubben verkade lite egen; det är något eget med henne
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare