publicerad: 2021  
eminent neutrum eminent, bestämd form och plural eminenta
e·min·ent
adjektiv
eminen´t
mycket fram­stående eller skicklig in­om visst om­råde (som vanligen fram­går av samman­hanget)
en eminent tecknare
äv. om handling eller dylikt
hans eminenta fot­arbete; hennes eminenta pianospel
äv. egentlig och betydelse­full
i eminent mening; sjukdomen är i eminent grad smittsam
belagt sedan 1761; av lat. e´minens 'fram­stående; ut­märkt', till emine´re 'höja sig'