publicerad: 2021  
energi energin energier
en·ergi·er
substantiv
[-∫i´]
1 inne­boende (god) förmåga att åstad­komma direkta handlingar eller på­tagliga resultat i den yttre verkligheten
JFR kraft 1, ork
energiknippe; överskottsenergi
barnen måste få ut­lopp för sin energi; hon hade inte energi nog att ta itu med disken; hemma­lagets större vilja och energi av­gjorde matchen
○ ibland äv. om den energiska handling eller dylikt som blir resultatet
åhörarna över­raskades av energin och entusiasmen i fram­förandet
belagt sedan ca 1750; av franska énergie med samma betydelse; av grek. ener´geia 'handlings­kraft', till en´ 'i; hos' och er´gon 'verk'
2 fysik, kemi (före­teelse som har) förmåga att åstad­komma mekaniskt arbete eller mekanisk rörelse
JFR effekt 2
energiförbrukning; bioenergi; elenergi; kärnenergi; solenergi; värmeenergi
miljö­vänlig energi; generatorn om­vandlar mekanisk energi till elektrisk; vatten­kraften tillhanda­håller mer än hälften av landets energi
○ spec. om lagrad förmåga att åstad­komma sådant
JFR joule, kalori
energimättad; energirik
födo­ämnen som är fattiga på energi
kinetisk energi rörelse­energidet finns många former av energi, till exempel kinetisk energi, värme­energi och sol­energi
potentiell energi energi som en kropp har genom sitt lägeoch som kan om­vandlas till mot­svarande mängd rörelse­energi
belagt sedan 1872