SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 enstöring enstöringen enstöringar en|stör·ing·en substantiv e`nstöring ● person som helst lever utan kontakt med andra människor JFR eremit hon har blivit en riktig enstöring på gamla dar belagt sedan 1681; ombildning av fornsvenska enstöþinger 'någon som står ensam', nära besläktat med stod, 2stå!! SO Alfabetisk lista enstavighetsaccent subst. enstjärnig adj. enstämmig adj. enstämmig (en) enstörig adj. enstöring subst. ental subst. entalpi subst. entalsform (ental) entalssiffra subst. entent subst. Till alla ordböcker
