publicerad: 2021  
1tro tron
substantiv
1 det att hålla något för sanno­likt
tro och vetande; min tro är att NN vinner; han levde i tron att hon hade flyttat
i god tro utan att ana det verkliga förhållandethan förnekade brott och hävdade att han handlat i god tro
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska tro 'tro; förtroende; trohet; trohetslöfte'; gemensamt germanskt ord, trol. med grundbet. 'fast; stark'; jfr ur­sprung till trygg 1, tröst
2 över­tygelse om på­litlighet eller veder­häftighet hos någon/något
tro på någon/något/sats
tro på någon
tro på något
tro på sats
(sätta) tro till någon/något/sats
(sätta) tro till någon
(sätta) tro till något
(sätta) tro till sats
den blinda tron på auktoriteter; skulle de sätta tro till de anonyma upp­gifterna?; hon borde inte ha satt sin tro till vackra löften
äv. över­tygelse om goda egenskaper eller utvecklingsmöjligheter hos någon/något
framtidstro; utvecklingstro
hennes obegränsade tro på sig själv; han har tappat tron på laget
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
3 religiös över­tygelse
asatro; barnatro; evighetstro
tro (någon/något/sats)
tro (någon)
tro (något)
tro (sats)
den kristna tron; en fast tro (på Gud); fädernas tro; tron, hoppet och kärleken; han var stark i tron; hon var svag i tron; den teologiska diskussionen om förhållandet mellan tro och gärningar
spec. religiös över­tygelse om existensen av gudom ofta med bi­betydelse av förtröstan
hennes tro på Gud; tron på andar
äv. med ton­vikt på mot­svarande läro­system
trons artiklar
en tro som kan för­sätta berg en mycket stark tromed en tro som kan för­sätta berg sätter hon gång på gång upp avancerade teater­pjäser med skol­barnen
en­var/var och en blir salig på sin tro var och en blir lycklig på sitt eget sättdu behöver inte göra som alla andra, en­var blir salig på sin tro
belagt sedan 1000-talet (runsten, Nöttja, Småland (Sveriges runinskrifter)); runform tru
4 trofasthet
de svor ledaren tro och lydnad
spec. i fråga om erotiska förhållanden
evig kärlek, evig tro
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
Tron är en fågel
som aldrig flyger
längre bort
än tvivlet tillåter. Ingela Strandberg, Tro (i En lös­drivares sön­dag, 1977)
2tro trodde trott, presens tror
verb
1 hålla för sanno­likt med av­seende på något sak­förhållande (som det i och för sig kan finnas säker kunskap om)
någon tror något/sats
någon tror något
någon tror sats
någon tror någon om något/att+verb
någon tror någon om något
någon tror någon om att+verb
han trodde att hon skulle komma; jag skulle tro att det blir regn; han trodde att New York var USA:s huvud­stad
äv. an­se (någon) sanno­likt vara bärare av förmågan eller egenskapen som fram­går av samman­hanget
han trodde henne om att lösa problemet; hon trodde honom inte om gott; hon trodde sig kunna genom­föra upp­giften
äv. försvagat i ut­tryck för egen (obestämd) av­sikt eller dylikt
jag tror jag verb
jag tror (att) jag väntar en stund
belagt sedan 1346 (testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska troa, tro; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till 1tro 1
2 ofta med prep. hålla för sant på mer el. mindre rationella grunder
JFR 2tro 3
någon tror () någon/något/sats
någon tror () någon
någon tror () något
någon tror () sats
någon tror någonnågot
man ska inte tro (på) allt som man hör ryktesvis; tro på marxismens teorier; de trodde blint på vad ledaren sade
äv. med av­seende på person an­se (någon) säkert ha talat sanning
jag tror (på) dem – de verkar veder­häftiga; han trodde henne på hennes ord
äv. med av­seende på löfte eller dylikt an­se vara upp­riktigt menad
hon trodde (på) hans försäkran att han all­tid skulle älska henne
äv. an­se (någon/något) ha goda egenskaper eller goda utvecklingsmöjligheter
chefen trodde på henne och gav henne allt mer ansvarsfyllda upp­gifter; journalisterna trodde inte på det svenska laget; man måste tro på fram­tiden
äv. i vissa rent förstärkande ut­tryck
du kan inte tro vad roligt vi hade!
det tror jag det! [betoning på "jag"] naturligtvis är det så!Skulle du vilja komma på vårt bröllop om vi gifter oss? – Det tror jag det!
du må tro att ... se
inte tro sina ögon se öga
inte tro sina öron se öra
tro det! något ålderdomligtverkligen?uttr. för tvivlande förvåning: Hon säger att hon tänker ta tag i sitt liv och sätta sig i skol­bänken igen. – Tro det!
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
3 ha en fast religiös över­tygelse
någon tror (någon/något/sats)
någon tror (någon)
någon tror (något)
någon tror (sats)
"Tvivla inte utan tro!" sade Jesus
äv. vara religiöst över­tygad om existensen av gudom eller dylikt; ibland med bi­betydelse av förtröstan eller dylikt
tror du på Gud?
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
trotroende, tro