publicerad: 2021
föranleda
föranledde föranlett, presens föranleder
för|an·led·er
verb
●
ge anledning till någon handling el. åtgärd
föranleda något
föranleda någon/något att+verb
föranleda någon att+verb
föranleda något att+verb
protesterna föranledde ingen åtgärd
○
äv. utvidgat
ofta perfekt particip
milt tvinga
hon kände sig föranledd att begära ordet
belagt sedan 1791;
till äldre sv. anleda 'vägleda; leda till något'; efter tyska anleiten 'vägleda'; jfr ursprung till
anledning