publicerad: 2021  
förgäta preteritum förgat undviks, förgätit förgäten förgätna, presens förgäter
verb
förgä´ta
ålderdomligt glömma
förgäta någon/något/att+verb/sats
förgäta någon
förgäta något
förgäta sats
förgäta att+verb
gamla, halvt förgätna ord och ut­tryck
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska forgäta; av lågtyska vorgeten med samma betydelse, eg. 'förlora upp­fattningen av'; nära besläktat med gitta
förgätaförgätande