publicerad: 2021  
förlora förlorade förlorat
verb
förlo´ra
1 ofrivilligt upp­höra att förfoga över
SYN. mista MOTSATS vinna 2
någon/något förlorar något
någon förlorar något
något förlorar något
förlora sin förmögenhet; förlora pengar på spel; egendomen gick förlorad; armén förlorade mark till fienden
○ spec. med av­seende på person (som av­lidit)
någon förlorar någon
han har förlorat båda sina föräldrar
○ äv. abstraktare
någon/något förlorar något
någon förlorar något
något förlorar något
förlora förståndet; förlora tid
○ äv. minska
någon/något förlorar i något
någon förlorar i något
något förlorar i något
aktierna förlorade i värde; hon förlorade i tro­värdighet
○ äv. bildligt
förlora fot­fästet i till­varon; hoppet gick förlorat när behandlingen inte hjälpte; förlora tron på sig själv
förlora an­siktet se ansikte
belagt sedan 1587; till lågtyska vorloren 'förlorad', till vorlesen (vorlisen) 'förlora; fördärva'; jfr ur­sprung till förlisa, förlust
2 bli besegrad i viss strid el. tävling
MOTSATS segra, vinna 1
förlorare
någon förlorar (något) (mot någon) någon förlorar (i något) (mot någon)
Tysk­land förlorade kriget; laget kämpade bra men förlorade slutligen matchen; de förlorade i första om­gången
○ äv. ha nack­del av
någon förlorar (på något/att+verb)
någon förlorar (på något)
någon förlorar (på att+verb)
man förlorar på att ta bilen till centrum; han förlorade på affären
belagt sedan 1551
förloraförlorande, förlust
förlora sig