publicerad: 2021
förnöja
förnöjde förnöjt, presens förnöjer
verb
●
särskilt i ett uttryck
skänka (någon) nöje
förnöja (någon) (med något/att+verb)
förnöja (någon) (med något)
förnöja (någon) (med att+verb)
ombyte förnöjer; omväxling förnöjer
belagt sedan 1709;
av lågtyska vornögen med samma betydelse; jfr ursprung till
nöja sig; jfr fornsvenska fornöghia 'tillfredsställa, gottgöra'
förnöjaförnöjande