publicerad: 2021  
förskräckelse förskräckelsen förskräckelser
för·skräck·els·en
substantiv
förskräck´else
● sär­skilt i vissa ut­tryck plötslig häftig rädsla vållad av någon yttre faktor
JFR 1fasa
(till någons) förskräckelse
förskräckelse (över något/att+verb/sats)
förskräckelse (över något)
förskräckelse (över sats)
förskräckelse (över att+verb)
de upp­täckte till sin förskräckelse en orm under verandan; hon svimmade av förskräckelse; bilen körde i diket men de kom undan med blotta förskräckelsen
ta en ände med förskräckelse se ända
belagt sedan 1507 (brev från fru Märta Ivarsdotter till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska forskräkkilse