publicerad: 2021  
fatta fattade fattat
verb
fatt`a
1 (börja) om­sluta med handen
JFR gripa 1
fattning
någon fattar någon/något (med något)
någon fattar någon (med något)
någon fattar något (med något)
hon fattade pennan och började skriva; fatta spaken med höger hand; han fattade henne i armen
○ ibland med konstruktions­växling vanligen med substantivettag
någon fattar tag i någon/något (med något)
någon fattar tag i någon (med något)
någon fattar tag i något (med något)
hon fattade tag i honom; han fattade tag i repet med bägge händerna
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska fata; nord. ord, delvis under in­flytande av lågtyska vaten 'gripa'; besläktat med fat
2 något var­dagligt lyckas tillgodo­göra sig inne­börden i något
SYN. begripa, förstå 1 JFR inse
någon fattar något/sats
någon fattar något
någon fattar sats
en djup­sinnighet som ingen fattade
○ äv. kunna ut­röna
jag fattar inte var­för hon är så sur; han verkar inte ha fattat någon­ting av det jag sa
fatta galoppen se galopp
fatta schäsen se schäs
belagt sedan 1526
3 plötsligt över­gå till visst till­stånd
någon fattar något
bensinen fattade eld
○ ofta med av­seende på sinnes­tillstånd
fatta humör; fatta miss­tankar; han fattade kärlek till henne; de fattade tycke för var­andra; hon har fattat intresse för schack
fatta posto se posto
belagt sedan 1613
4 fastställa stånd­punkt eller dylikt
någon fattar något
Finans­inspektionen har fattat beslut om att ge före­taget en varning
belagt sedan 1450 Nio handlingar rörande Vadstena klosters fridlysta område
fattafattande
fatta sig