publicerad: 2021  
talare talaren, plural talare, bestämd plural talarna
tal·ar·en
substantiv
ta`lare
1 person som håller tal
festtalare; invigningstalare; middagstalare
talaren erinrade om familjens stolta traditioner; talaren kom av sig flera gånger
○ spec. i ett formel­artat ut­tryck
jag in­stämmer med före­gående talare
○ äv. person med (god) fallenhet för att hålla tal
parti­ledaren var en lysande talare
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska talare
2 språk­brukare betraktad som före­mål för språkvetenskapliga observationer
SE tala 1
modersmålstalare
många talare ogillar satser som "hon är större än mig"
belagt sedan 1901