publicerad: 2021  
mönster mönstret, plural mönster, bestämd plural mönstren
mönstr·et
substantiv
mön´ster
1 före­bild för fram­ställning särsk. vid sömnad, teckning och dylikt
JFR exempel 2, mall, modell 1
mönsterritning; mönsterstickning
(efter/enligt) mönster (av något)
(efter) mönster (av något)
(enligt) mönster (av något)
ett mönster (för någon/något)
ett mönster (för någon)
ett mönster (för något)
ett mönster (till något)
sy efter mönster
○ äv. före­bild för handlande
tanken att in­föra enmans­valkretsar efter engelskt mönster; alla skyllde på alla enligt känt mönster
○ spec. om positivt värderad före­bild
mönstergill; mönstergosse; dygdemönster
ett mönster av trivsel och komfort; hon är ett mönster av ordning
belagt sedan 1550; av lågtyska münster med samma betydelse; till lat. monstra´re 'visa'; jfr ur­sprung till demonstrera, monter
2 (regel­bunden) an­ordning av linjer eller figurer på yta vanligen i dekorativt syfte
arabeskmönster; mosaikmönster; schackmönster
ett pepita­rutigt mönster; tapetens mönster gick i blått; mattans komplicerade geometriska mönster
○ äv. om liknande an­ordning för något mer praktiskt syfte
mönstret på bildäcket
○ äv. om spontant upp­komna linje­spel eller dylikt
änderna åstad­kom mönster i vattnet
belagt sedan 1730
3 under­liggande struktur hos komplext system eller dylikt; vanligen inte omedelbart synlig
det gick att hitta ett mönster i mordgåtan
○ spec. vana ofta i en grupp
flyttmönster; konsumtionsmönster
beprövade mönster; om vi skulle bryta mönstret och ta cykeln i stället för bilen
belagt sedan 1690