publicerad: 2021
frukt
frukten frukter
frukt·en
substantiv
1
organ som innehåller och skyddar fröna hos blomväxter; vanligen producerat vid bestämd tid varje år
JFR
1kärna 1
nöt, kapsel, bär, stenfrukt och andra frukter
2
större ätlig växtdel som innehåller frön och har relativt mjukt och saftigt kött med söt smak och vanligen äts som mellanmål el. dessert; om individ el. art el. kollektiv
mogen frukt; plocka frukt; ät mera frukt!; trädet bar frukt; frukter som äpple, päron, banan och apelsin
○
äv. om vissa grönsaker
vanligen i sammansättn.
bära frukt
ursprungligen biblisktge resultatsatsningen på turism bar frukt och staden är nu ett populärt resmål; jämställdhetsarbetet börjar bära frukt och andelen kvinnliga chefer ökar
falla som en mogen frukt
se
falla
förbjuden frukt
förbjuden njutningchoklad är förbjuden frukt när man bantar
havets frukter
skaldjur, fisk och dyliktsom ofta anses vara delikatesser:
som bohuslänning är han uppfödd på havets frukter
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
i vissa uttryck
(lyckat,) märkbart resultat
de njuter frukterna av sitt arbete; nu kunde de skörda frukterna av den goda planeringen
○
äv. mer konkret
frukten av deras förbindelse blev en son
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser