publicerad: 2021  
ful fult fula
adjektiv
1 som har ett mindre till­talande ut­seende särsk. om person, vanligen med tanke på an­siktet
MOTSATS söt 2, vacker JFR oestetisk
ful (att+verb)
hon var egentligen ganska ful men hennes an­sikte var än­då intressant
○ äv. all­männare oangenäm för synsinnet
dåligt papper och ful typografi; en ful fläck på kostymen
○ spec. med ton­vikt på att något är bekymmersamt
ett fult sår
○ äv. oangenäm för hörsel­sinnet
en ful klang
○ äv. om väderleksförhållanden som känne­tecknas av blåst och neder­börd
fult väder
ful som stryk mycket fulfiguren med de smutsiga kläderna var ful som stryk
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ful 'stinkande; ful'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'rutten; stinkande'; jfr ur­sprung till foul
2 som på ett otrevligt sätt bryter mot vissa regler eller normer
JFR osnygg
ful (mot någon)
en ful ovana; det är fult att svära; det var fult spel i finalen och flera spelare blev ut­visade
○ sär­skilt i ut­tryck för svordomar
fula ord; han är ful i munnen
en ful fisk se fisk
en ful gubbe se gubbe
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
Den fula ank­ungen. Svensk titel på saga av H.C. Andersen, 1843 (om en förment ank­unge som visar sig vara en svan)