publicerad: 2021
gom
gommen gommar
gomm·en
substantiv
1
munhålans övre, välvda begränsningsyta bestående av en främre hård och en bakre mjuk del
han smackade med tungan mot gommen
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska gome 'gom; gomhalva'; gemensamt germanskt ord, besläktat med grek. kha´os 'gap; svalg'; jfr ursprung till
kaos
2
garnityr av löständer vanligen med en platta som passar till gomtaket
belagt sedan 1900