publicerad: 2021
utrymme
utrymmet utrymmen
ut|rymm·et
substantiv
1
(tillräcklig) rumslig utsträckning eller volym för att något ska få plats; ibland mer el. mindre bildligt
utrymmesbrist; utrymmeskrävande; golvutrymme; manöverutrymme; spaltutrymme
utrymme (för något)
det var trångt om utrymmet; ett stort hus med extra utrymmen i källaren; det fanns gott om utrymme för en madrass på golvet; tidningarna ägnade stort utrymme åt kungabröllopet
○
äv. bildligt, särskilt i fråga om handlingsmöjlighet eller dylikt
JFR
spelrum
förhandlingsutrymme
skapa utrymme för offensiva satsningar; det fanns inte utrymme för diskussioner längre; ekonomerna ansåg att det fanns utrymme för en räntesänkning