publicerad: 2021
konst
konsten konster
konst·en
substantiv
[kån´st] 
1
särskild nödvändig färdighet för visst syfte; ofta delvis inlärd
konsten (att+verb)
konsten att klara sig på en öde ö; han verkar inte behärska konsten att läsa innantill
○
särskilt om svår sådan, ofta något försvagat
lyssnandets ädla konst; det är en konst att hålla samtalet igång
○
äv. om utövad färdighet (ofta om behärskning av vissa trick)
JFR
1trick
jonglörerna visade sina konster
○
äv. om mekaniska anordningar etc. som kan utföra något anmärkningsvärt
ofta i sammansättn.
konstur; vattenkonst
det var (väl) ingen konst
det var (väl) mycket lättdet var väl ingen konst att slipa golvet
efter/enligt konstens alla regler
se
regel
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska kunst, konst; av lågtyska kunst med samma betydelse, urspr. 'kunnande; kunskap'; bildn. till
kunna
2
sammanfattande beteckning för måleri, musik, litteratur etc.
sällan plur.
verksamhet som syftar till att framkalla särskilda sinnesintryck och känslomässig eller tankemässig inlevelse som vanligen innebär något slags högre njutning
skapa stor konst; musik är en konst för örat; hon ville ägna sitt liv åt konsten
○
ofta inskränkt om enbart bildkonst
konst, musik och litteratur
○
äv. om produkter av bildkonst
modern konst; nutida konst; konkret konst; abstrakt konst; ställa ut konst; investera i konst
de musiska konsterna
bildande konst, musik och vetenskapde delade ett brinnande intresse för de musiska konsterna
de sköna konsterna
de konstarter som grundar sig på avbildningom måleri, skulptur etc., men äv. om arkitektur:
Prins Eugens Waldemarsudde – ett hem och ett museum för de sköna konsterna
konceptuell konst
konceptkonst
belagt sedan 1420–50
Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
3
historiskt
anläggning för utpumpning av vatten ur gruva driven av mekanisk kraft överförd från vattenhjul
konstgång; gruvkonst
belagt sedan 1554
