publicerad: 2021
1konstant
neutrum konstant, bestämd form och plural konstanta
kon·stant
adjektiv
●
varaktig (och oföränderlig)
det var konstant underbemanning på sjukhuset; hon var i konstant behov av tröst; i matematiken talar man om konstanta storheter och variabler
○
spec.
oföränderligt stor
de färdades med konstant hastighet; enligt ett gammalt talesätt är lasternas summa konstant
belagt sedan 1716;
av lat. con´stans med samma betydelse, till consta´re 'stå fast'; jfr ursprung till
konstatera;
kosta
2konstant
konstanten konstanter
kon·stant·en
substantiv
●
särskilt fysik, matematik
till värdet oföränderlig storhet
JFR
1variabel
multiplikation med en konstant
belagt sedan 1817