publicerad: 2021  
häpen häpet häpna
häpn·are
adjektiv
hä`pen
● mycket (och märkbart) förvånad vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat; om person
JFR bestört, förskräckt, överraskad
häpen (över något/att+verb/sats)
häpen (över något)
häpen (över sats)
häpen (över att+verb)
häpen (sats)
publiken var häpen över under­barnets prestationer; hon var häpen och förvirrad; han såg häpen ut när han mötte grannen i Thai­land
○ äv. om handling och dylikt
en häpen blick; häpen förundran; ett häpet ut­tryck i an­siktet
belagt sedan 1526; sv. dial. hipen, hippen, hepen 'and­truten; bestört', till hipa 'gapa; dra efter andan'; trol. ljud­härmande