publicerad: 2021  
hålla sig höll hållit, presens håller
håll·er sig
verb
håll`a sig
1 lita på och ta sin till­flykt till någon/något
någon håller sig till någon/något
någon håller sig till någon
någon håller sig till något
hålla sig till Guds ord
○ äv. något ut­vidgat inte (otillbörligt) från­gå
hålla sig till sanningen; hålla sig till saken; hålla sig till gällande lag
hålla sig väl med någon se väl
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska halda sik
2 behärska sig spec. om att av­stå från att med­dela el. ta del av något
någon håller sig
till slut kunde de inte hålla sig längre utan av­slöjade allt de visste
○ spec. äv. med av­seende på natur­behov
vi måste hitta en toalett för nu kan pojken inte hålla sig längre
hålla sig för skratt se skratt
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 bevara sin kvalitet eller beskaffenhet
JFR hålla 11
något håller sig (tid)
sillen håller sig minst en vecka i kyl­skåpet
belagt sedan 1534
4 (fort­sätta att) vara
någon/något håller sig adj
någon håller sig adj
något håller sig adj
hålla sig lugn
hålla sig i skinnet se skinn
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
5 vara försedd
någon håller sig (med något)
hålla sig med bil
belagt sedan 1678
6 (till­fälligt) vistas
någon håller sig någonstans
de höll sig hemma under ovädret
hålla sig på mattan se matta
hålla sig på sin kant se kant
belagt sedan ca 1585