publicerad: 2021  
hållning hållningen hållningar
håll·ning·en
substantiv
håll`ning
1 sätt att hålla kroppen särsk. med tanke på ryggens rakhet vid stående
hållningsfel; hållningsgymnastik
god hållning; dålig hållning; hans militäriska hållning; stor­växta ynglingar med dålig hållning
○ äv. bildligt fasthet i karaktären
han tycks helt sakna hållning efter­som han byter åsikter från den ena dagen till den andra
belagt sedan 1830
2 visad in­ställning till någon, i viss fråga eller dylikt
livshållning
båda parter in­tog en fast hållning i förhandlingarna
belagt sedan 1504 (öppet brev utfärdat av rikets råd till landets allmoge om möte i Kalmar (Grönblad)); fornsvenska halning