publicerad: 2021  
1hög högt, komparativ högre, superlativ högst; i vissa stelnade uttryck används högan
adjektiv
1 som har stor ut­sträckning i riktning upp­åt i förhållande till någon norm (för före­målet i fråga)
JFR bred 1, 1djup 2, lång 1
höghus; högklackad
höga berg; ett högt träd; ett högt torn; ett högt staket; höga klackar; en herre i hög hatt; hoppa högt (adverbial)
○ äv. som finns eller försig­går på stor höjd
skyhög
höga moln; sikta högt (adverbial); planet flög högt (adverbial); hög himmel
○ äv. i fråga om position el. ut­sträckning i horisontell riktning, spec. för att ut­trycka nordlig position
högt uppe i Norr­land (adverbial); det står att läsa högt upp på sidan (adverbial)
○ äv. neutralt vid mått­angivelser
huset är 10 meter högt
○ äv. bildligt om känsla av berusning
bli hög av kärlek; känna sig hög på livet
○ spec. äv. efter in­tag av narkotiskt preparat eller dylikt var­dagligt
JFR påtänd
hög på morfin; han kände sig hög efter sprutan
det är högt i tak se tak
gå hög ha höga vågorsjön gick hög ○ äv. bildligtdebatten gick hög på mötet
ha/hålla en hög profil se profil
hålla huvudet högt se huvud
hålla någots fana högt se fana
hög som ett hus mycket högvågorna var höga som hus ○ äv. bildl.kraftigt på­verkad av narkotikahan var hög som ett hus när polisen på­träffade honom
högsta hönset se höns
i högan sky se sky
med något i högsta hugg se hugg
stå högt i kurs adverbial se kurs
sätta sig på sina höga hästar se häst
vara huvudet högre se huvud
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska högher; jfr tyska hoch, engelska high med samma betydelse, eg. 'välvd upp­åt'
2 som har stor om­fattning i någon (mätbar) dimension som fram­går av samman­hanget; spec. för att an­ge värde, kvalitet, styrka m.m.
högfrekvent; höggradig; högspänning
höga betyg; hög standard; höga priser; hög hastighet; hög temperatur; hög ålder; huset är högt belånat (adverbial)
○ spec. äv. om ljud, röst eller dylikt som upp­fattas som kraftig av hörsel­sinnet
han talade med hög röst; tala högt (adverbial); de hade på radion för högt (adverbial)
○ spec. äv. om ton som ligger långt upp på ton­skalan och allt­så har stort svängnings­tal
höga C; en tenor som kunde gå mycket högt (adverbial)
○ äv. för att an­ge stor grad av något som inte direkt kan mätas intensiv, innerlig
höga förväntningar; hans högsta önskan; hög stämning; hennes höga ansiktsfärg; hon är högt begåvad (adverbial); han älskar henne högt (adverbial)
det är hög tid se tid
i högsta grad se grad
smälla högre/högst vara mera/mest värdenligt enkäten smäller lycka högre än pengar för de flesta ungdomar i Sverige
smälla lika högt vara lika mycket värdfrågan är om inte ett guld i skid-VM smäller lika högt som en OS-triumf
spänna bågen (för) högt se båge
tänka högt säga det man tänkerom man skulle ta och klippa gräs­mattan idag, tänkte hon högt
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 som har en inflytelse­rik och aktad ställning i sam­hället eller dylikt
högadel
de högre samhälls­klasserna; den högste befäl­havaren; de höga gästerna väl­komnades av stats­ministern; konungen – den svenska idrottens höge beskyddare; en högt upp­satt person (adverbial)
○ äv. om här­komst eller dylikt
hon var av hög börd
○ äv. om handling eller dylikt av inflytelse­rik person
under kron­prinsessans höga beskydd
○ äv. högdragen
hon är lite hög av sig
○ äv. om fram­stående grupp vid andra (rang­ordnade) in­delningar, spec. prestations­mässiga
han spelar i år i högsta klassen
blanda högt och lågt adverbial blanda fin­kulturella och populär­kulturella in­slagi samma verk eller dylikt: författaren blandar högt och lågt vilket gör att berättelsen aldrig blir tråkig eller hög­travande
Den högste Gudsekten an­ser att hård disciplin för människan närmare Den högste
höga veder­börande se vederbörande
Högsta dom­stolen se domstol
Högsta sovjet se sovjet
på högsta ort se ort
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
4 som har nått långt i sin ut­veckling om djur och äv. om människo­grupper
högkultur; högtstående
människan och de högre djuren
○ äv. om (del av) ämne, utbildnings­stadium eller dylikt som kräver mycket för­kunskaper vanligen i komparativ
högskola
högre matematik; högre studier
○ äv. som om­fattar de äldsta i viss grupp
högstadium
de högsta klasserna i skolan
den högre skolan se skola
i den högre skolan se skola
belagt sedan 1644
5 som ut­trycker stor upp­skattning
hon hade höga tankar om honom
belagt sedan ca 1540
6 (moraliskt) mycket aktnings­värd
höga syften; idrotts­rörelsens höga ideal
○ äv. upp­höjd över det jordiska och materiella
ett sam­tal om höga ting
belagt sedan ca 1780
2hög högen högar
hög·en
substantiv
1 an­hopning av före­mål eller material med viss (inte obetydlig) ut­sträckning i höjd­led vanligen osorterad och ofta med före­mål el. material av obetydligt värde
JFR 2driva, 2hop 1, samling 1, trave
avskrädeshög; grushög; gödselhög; ruinhög; skrothög; sophög
en hög (av/med något/några)
en hög (av något)
en hög (av några)
en hög (med något)
en hög (med några)
en hög (något/några)
en hög (något)
en hög (några)
en hög med av­fall; högen med gamla tidningar; högar med tvätt; hon började gräva i högen av post
○ spec. om ordnad an­hopning av jord eller dylikt som markerar gravplats
högläggning; gravhög
○ ofta med bi­betydelse av (allt­för) stor mängd el. oordning
kläderna låg i en enda hög; de slängde hög efter hög med papper
lägga något på hög samla mer och mer av någotderas mål var att ha roligt för pengarna i stället för att lägga dem på hög
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Täby, Uppland); runform hauk, fornsvenska högher; till 1hög!!
2 oordnad och obestämd (större) grupp ofta mer el. mindre skämtsamt i fråga om personer
en hög (av/med några)
en hög (av några)
en hög (med några)
en hel hög med turister; syskonen blev lärare hela högen
○ spec. i ut­tryck för slump­mässigt val el. slump­mässig före­komst
ta ett exempel ur högen; vi får välja någon ur högen; hon ville inte bara bli en i högen
belagt sedan 1842