publicerad: 2021  
helhet helheten helheter
hel·het·en
substantiv
[he`l-]
● något som (tanke­mässigt) betraktas på en gång i hela sin om­fattning utan hän­syn till en­skilda detaljer
JFR enhet 1
helhetsbild; helhetsgrepp; helhetsintryck; helhetsomdöme
sam­ordna delarna till en menings­full helhet; se människo­livet i dess helhet; vissa missar gjordes, men som helhet fungerade spelet bra
○ ofta med sär­skilt stark ton­vikt på odelbarheten
förslaget måste an­tas i sin helhet eller förkastas
belagt sedan 1827