publicerad: 2021  
hin
pronomen
[hin´] el. [hi´n]
● något ålderdomligt den i ut­tryck som betecknar djävulen
○ äv. i själv­ständig an­vändning den onde
må hin ta honom!
hin håle se håle
hin onde se ond
vara ett hår av hin se hår
belagt sedan 1604; med syftning på djävulen förk. av hin onde 'den onde', hin håle 'den hårde'; till fornsvenska hin 'den (där); den andre'; av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till hinsidan