publicerad: 2021  
irritation irritationen irritationer
ir·rit·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
olustig, lätt upp­retad sinnes­stämning ofta över något som upp­levs som en menings­lös el. onödig störning
JFR retning
irritation (någon) (över något/att+verb/sats)
irritation (någon) (över något)
irritation (någon) (över sats)
irritation (någon) (över att+verb)
stigande irritation; växande irritation; den droppande kranen var en källa till irritation; hans förhastade ut­talande väckte irritation
äv. om lättare skade­symptom eller dylikt
hudirritation
belagt sedan 1764 (om skadesymptom); sedan 1845 om person