publicerad: 2021  
icke
adverb
ick`e
● något formellt el. hög­tidligt ej ut­tryck för förnekande el. upp­hävande av inne­hållet i resten av satsen el. en del av den
SYN. inte
en icke fungerande golv­brunn orsakade vattenskadan; miss­tanke om brott kan icke styrkas; "Mitt rike är icke av denna världen", sade Jesus
○ i sammansättn., spec. ofta stilistiskt neutralt med mot­satta egenskaper i förhållande till inne­hållet i efter­leden
JFR o- 1
icke-agerande; icke-befintlig; icke-demokratisk; icke-europeisk; icke-existens; icke-fråga; icke-juridisk; icke-kommersiell; icke-medicinsk; icke-nyhet; icke-politisk; icke-rökare; icke-seriös
transplantation av så­väl levande som icke-levande vävnad
○ i retoriska vändningar ibland försvagat till rent utfyllnads­ord hög­tidligt
hur vackert var det icke!
(gälla) någots vara eller icke vara se vara
icke desto mindre se mindre
icke för­ty se förty
icke sa Nicke var­dagligtuttr. för nekande: hon trodde att hon hade pengar kvar på kortet, men icke sa Nicke
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); runform aki, fornsvenska äkke, ikke 'intet; icke'; urspr. neutrum av ingen