publicerad: 2021  
igen
adverb
igen´
1 än­nu en gång
JFR omigen, åter 1
en natt som de inte skulle vilja upp­leva igen; nu är det dags för fest igen
○ ibland i (negerade) ut­tryck för klagan eller dylikt
Jag har fått punktering. – Nej, inte nu igen!
○ ibland med förbleknad inne­börd av upp­repning
vad var det han hette nu igen?
om och om igen se om
belagt sedan 1417 (dombrev i fisketvist utfärdat av häradshövdingen i västgötska Kind (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska igen; till 1i!! och 1gen!!
2 tillbaka
lämna igen boken; han kommer igen på tis­dag; han fick aldrig igen pengarna
○ äv. i fråga om under­förstått mål
han fick ta emot mycket stryk men lyckades ock­så ge igen
○ äv. i ut­tryck för att något görs till kompensation för något annat
arbeta igen den förlorade tiden
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 med till­slutande eller ut­fyllande verkan
igengrodd; igenkorkad; igenslammad
slå igen dörren; fylla igen groparna; sopa igen spåren
○ äv. utan inne­börd av förändring var­dagligt
dörren var inte igen när hon kom hem
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
4 något hög­tidligt kvar
fatta mod – nu är det inte mycket igen
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen