publicerad: 2021
jude
juden judar
jud·en
substantiv
●
person som tillhör ett semitiskt folkslag som under gammaltestamentlig tid bodde i Palestina och vars medlemmar sedan dess länge levt utspridda (och förföljda) i olika länder men hållit samman främst tack vare sin religion
judeförföljelser
en ortodox jude; de europeiska judarnas tragiska öde
○
ibland äv. om person (av annan härstamning) som ansluter sig till judendomen
den kände författaren meddelade att han hade blivit jude
vandrande jude
något ålderdomligtskvallerreva
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska iuþe; av lågtyska jude med samma betydelse; via lat. till grek. Ioudai´os 'som härstammar från Judas' (son till Jakob, en av patriarkerna i Gamla testamentet)