publicerad: 2021  
källare källaren äv. vardagligt källarn, plural källare, bestämd plural källarna
käll·ar·en
substantiv
käll`are
● understa våningsplan av byggnad, beläget helt eller delvis under mark­ytan och vanligen anv. till förråd och diverse service­funktioner
JFR suterräng
källarglugg; källargång; källarlokal; källarvalv; källarvåning
från källaren till vinden; ett tvåplans­hus med källare; tvätt­stugan finns i källaren; vattenfyllda källare efter över­svämningen
○ sär­skilt som svalt ut­rymme för mat­varor (äv. som fri­stående byggnad)
jordkällare; matkällare; vinkällare
en sval källare; hämta upp potatis ur källaren
○ spec. om restaurang (ur­sprungligen om så­dan belägen i källar­liknande lokal)
källarmästare; rådhuskällare
○ som för­led i sammansättn. äv. betecknande mindre väl etablerad, anspråks­lös (ibland ljus­skygg) verksamhet
källarfirma; källarföretag
belagt sedan slutet av 1200-talet (runristad trekantig sten, Fröjel, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform kialera (ack.), fornsvenska källare; ur lat. cella´rium 'skafferi', till cell´a 'litet rum'; jfr ur­sprung till cell