publicerad: 2021  
kärve kärven kärvar
kärv·en
substantiv
kär`ve
● hop­bunden bunt av mejad säd
halmkärve; julkärve; vasskärve
en kärve (något)
en kärve (av/med något)
en kärve (av något)
en kärve (med något)
de satte ut kärvar till små­fåglarna
○ i sammansättn. äv. om före­teelse med liknande form
kulkärve
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska kärve; av om­diskuterat urspr.; ev. besläktat med karm, ev. med karva