SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

klant klanten klantar

klant·en

substantiv

● var­dagligt person som (ofta) bär sig dumt åt

belagt sedan 1960-talet; sv. dial. klant 'bergklint; knöl (på någon kropps­del); träkloss; klumpig mans­person'

SO

Alfabetisk lista

  klangverkan (klang)
  klanhövding (hövding)
  klanka verb
  klanledare (klan)
  klansamhälle (klan)
  klant subst.
  klanta sig verb
  klanta till verb
  klantig adj.
  klantskalle subst.
  klantskalle (skalle)

  Till   alla ordböcker