publicerad: 2021  
klatscha klatschade klatschat
verb
klat`scha
● höras en snärtig smäll
det/något klatschar
något klatschar
det klatschar
det klatschade om hopp­repet
○ äv. slå (med något smalt och böjligt) så att en snärtig smäll upp­står
någon klatschar (med något)
hon smackade och klatschade med piskan
○ äv. ofta med partikelntill slå med snärtigt slag
någon klatschar (till) någon/något (med något)
någon klatschar (till) någon (med något)
någon klatschar (till) något (med något)
han klatschade till hästarna med tömmarna
belagt sedan 1794; av tyska klatschen med samma betydelse; ljud­härmande
klatschaklatschande, klatschning, klatsch