publicerad: 2021  
kompetent neutrum kompetent, bestämd form och plural kompetenta
kom·pet·ent
adjektiv
kompeten´t
1 som har (till­räckligt) god förmåga för en viss verksamhet
kompetent (i/på/till något)
kompetent (i något)
kompetent (något)
kompetent (till något)
kompetent (att+verb)
en kompetent forskare; en energisk och kompetent chef
spec. behörig
han förklarades kompetent till professuren
äv. om handling och dylikt
en kompetent ut­redning
äv. något ut­vidgat
socialt kompetent
belagt sedan 1657; av tyska kompetent med samma betydelse; av lat. com´petens, presens particip av compet´ere 'samman­träffa; efter­sträva; förslå till'
2 som har laglig rätt att av­göra (viss typ av) ärende
kompetent (att+verb)
åklagaren är kompetent att besluta om åtals­eftergift i bagatell­mål
belagt sedan 1850