publicerad: 2021
konkurs
konkursen konkurser
kon·kurs·en
substantiv
●
ekonomisk situation som innebär att en persons eller ett företags alla tillgångar enligt domstolsbeslut måste överlämnas för rättvis (av)betalning av samtliga skulder som inte kan betalas på normalt sätt; innebärande att vederbörandes affärsverksamhet tills vidare upphör
gå i konkurs; försätta någon/något i konkurs; deras företag begärdes i konkurs av fordringsägarna
○
äv. om det rättsliga förfarande varvid gäldenärens samtliga tillgångar omhändertas för att fördelas rättvist på samtliga borgenärer
konkursdomare; konkursförvaltare
han har gjort flera lönsamma konkurser; arvegodset skingrades i konkursen; innestående löner prioriteras vid konkurs; borgenärerna fick ut knappt 20 % av fordringarna ur konkursen
belagt sedan 1687;
av lat. concur´sus 'sammanlopp; sammankomst (av kreditorer)'; jfr ursprung till
konkurrera