publicerad: 2021  
konvent konventet, plural konvent, bestämd plural konventen
kon·vent·et
substantiv
konven´t
1 endast vid beskrivning av ut­ländska förhållanden organiserad (politisk) samman­komst för visst syfte
partikonvent
(på/under/vid) konventet
(på) konventet
(under) konventet
(vid) konventet
vid det republikanska konventet ut­sågs NN till partiets president­kandidat
○ äv. om de församlade delegaterna
konventet beslöt att ut­se NN till president­kandidat
○ äv. om större samman­komst (äv. i Sverige) med spel­verksamhet av olika slag, t.ex. roll­spel, dator­spel, kort­spel m.fl.
spelkonvent
belagt sedan 1635 (om kyrkomöte); fornsvenska konvent 'klosterkonvent'; av lat. conven´tus 'samman­komst', till conveni´re 'komma till­sammans'; jfr ur­sprung till konvenans
2 samman­fattningen av med­lemmarna i ett kloster
○ ibland äv. om själva klostret
○ äv. om andra religiösa församlingar eller dylikt
stiftskonvent
belagt sedan 1401 öppet brev utfärdat av Cecilia Petersdotter med gåvor till Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)