publicerad: 2021
kvick
kvickt kvicka
adjektiv
1
som gör snabba rörelser om (del av) person el. djur
kvick (att+verb)
kvick i benen; kvicka ögon; kvicka smala fingrar; han var liten till växten och väldigt kvick
○
äv. bildligt om intellektuell förmåga eller dylikt
kvick i huvudet; hon tänkte kvickt efter vad hon nu skulle göra (adverbial)
○
i adverbiell användning ofta
(nästan) genast
vi måste sticka (illa) kvickt nu
belagt sedan 1463 (stadfästelse på gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson));
fornsvenska kvikker 'rask; levande'; gemensamt germanskt ord, motsvarande lat. vi´vus 'levande', grek. bi´os 'liv'; jfr ursprung till
käck,
vederkvicka
2
rolig på ett intelligent sätt om person
JFR
1rapp
hon var kvick och slagfärdig; en kvick satiriker
○
äv. om handling eller dylikt
en kvick replik
belagt sedan ca 1720
