publicerad: 2021  
1blond blont blonda
adjektiv
[blån´d]
● som har ljus (hår)färg om person (el. hår)
ljusblond; mörkblond; rödblond
en blond flicka med flätor; blonda slingor
○ äv. ljushyllt
han var en blond typ så han hade nog blå ögon
○ ibland äv. ljus
det blonda nordiska landskapet; blonda fält
belagt sedan 1740; av franska blond med samma betydelse; trol. av germ. urspr.; besläktat med blind, blunda
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma. Pär Lagerkvist, ur Kaos (1919)
2blond blonden blonder
substantiv
[blån´d]
● typ av fin spets ur­sprungligen av silke
belagt sedan ca 1755; av franska blonde med samma betydelse; till 1blond; trol. efter råsilkets ljusa färg