publicerad: 2021  
miljö miljön miljöer
miljö·er
substantiv
miljö´
1 om­givande förhållanden särsk. med tanke på deras in­verkan på människor, djur el. växter; ofta om någon spec. aspekt på om­givningen
JFR omgivning, omvärld
miljöbyte; miljöskildring; arbetsmiljö; boendemiljö; gatumiljö; herrgårdsmiljö
sjuk­husets psyko­sociala miljö; den klassiska frågan om arv och miljö; en agent­roman i exotisk miljö; den rent fysiska miljön på arbets­platsen; bakterier trivs i fuktiga miljöer; han bytte arbets­plats och fann sig väl till­rätta i den nya miljön
○ spec. ofta med starkt positiv värde­laddning om­givande (ur­sprunglig) natur
miljöförstöring; miljöparti; miljöskydd; miljövänlig
ut­släppen har fördärvat miljön; en ohämmad rov­drift på miljön
belagt sedan 1822; av franska milieu 'mitt; om­givning; miljö', till mi-, lat. med´ius 'mitterst', och lieu 'ställe'
2 hål mitt på biljard­bords lång­sida
belagt sedan 1839