publicerad: 2021  
balk balken balkar
balk·en
substantiv
1 lång­sträckt del som har bärande funktion i konstruktion ur­sprungligen i byggnad, nu­mera äv. i maskiner, transport­medel m.m.
JFR bjälke, 2regel 2, sparre 1, syll
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska balker 'bjälke; av­balkning'; germ. ord, besläktat med bjälke
2 brett, snedställt band på vapen­sköld som löper från övre högra till nedre vänstra hörnet
JFR ginbalk
belagt sedan 1645
3 vanligen i sammansättn. huvud­avdelning av den all­männa svenska lagen
brottsbalk; föräldrabalk; jordabalk; miljöbalk; äktenskapsbalk; ärvdabalk
en balk (om något/sats)
en balk (om något)
en balk (om sats)
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen