publicerad: 2021  
1tapp tappen tappar
tapp·en
substantiv
1 litet, ungefär cylindriskt före­mål för tilltäppning eller pluggning av hål eller dylikt; vanligen av relativt mjukt material: trä, plast, gummi eller dylikt
SYN. 1plugg, propp 1
hon drog tappen ur hålet och lät vattnet rinna ut
○ äv. om före­mål av liknande form men utan funktion (el. med prydande funktion)
gjuttapp; istapp
dropp­listen av­slutas med en liten tapp
belagt sedan 1430-talet (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska tapper 'tapp, propp'; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'spetsigt före­mål'; jfr ur­sprung till tampong, tappa 1, tapto, tipp 1, 1topp 1, 2täppa
2 liten, ut­skjutande, ungefär cylindrisk del av konstruktions­detalj, som kan passas in i hål på en annan konstruktions­detalj och där­igenom bilda fog
fogtapp
○ äv. om detalj av liknande ut­seende som ut­gör el. in­går i axel som något roterar kring
axeltapp; bärtapp; svängtapp
belagt sedan 1540
3 flask­formad syn­cell i ögat
JFR stav 2
belagt sedan 1871
4 vanligen i sammansättn. mindre an­samling av obestämd form
hötapp; molntapp; ulltapp
belagt sedan 1598
5 dialektalt bensinstation
tappstation; bensintapp
han vevade ner rutan och frågade efter närmsta tapp
belagt sedan 1986
2tapp tappet, plural tapp, bestämd plural tappen
tapp·et
substantiv
● (ekonomisk) förlust el. ned­gång
medlemstapp; miljontapp; poängtapp; spelartapp; väljartapp
belagt sedan 1966