SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

monke monken

monk·en

substantiv

[måŋk`e]

● en ört med små klock­liknande, ljus­blåa blommor i nästan klot­rund korg

belagt sedan 1755; till munk

SO

Alfabetisk lista

  mongoloid adj.
  mongolveck subst.
  monism subst.
  monist subst.
  monitor subst.
  monke subst.
  mono- förled
  mono subst.
  monocykel (cykel)
  monofena subst.
  monoftong subst.

  Till   alla ordböcker